Ibland måste man bara vara vänner
Vet ni vad? Ibland blir saker och ting inte som man har tänkt sig, ibland hittar man inte rätt och ibland är livet inte så perfekt som man hade velat.
Jag mår inte dåligt, jag mår faktiskt rätt bra i mitt liv just nu. Skolan rullar på, visst inte det roligaste ämnet just nu men det får gå. Min klass är riktigt bra och vi har alltid kul tillsammans, vi skulle bara gjort fler saker tillsammans. Träningen rullar också på, inte heller den bästa perioden jag har haft träningsmässigt men jag biter ihop och håller i för jag mår bra av träningen. Tränarrollen trivs jag enormt med och jag har ett sommarjobb som passar mig utmärkt och har nu även nytt vikariejobb som jag trivs otroligt bra med. Vänner har jag, inte överdrivet många men inte lite heller, jag har just nu en bra skara vänner som jag trivs väldigt bra med. Visst min bästavän bor i Uppsala men vad gör det? Hon är alltid där när jag behöver henne ändå och skulle jag behöva någon fysiskt hos mig så finns det personer här nere som gott och väl är så pass nära mig så att det går. Familjen älskar jag som aldrig förr, antingen är det att jag har mognat till och växt upp och insett hur viktig ens familj är, tror nog det är så. Tror min flytt hemifrån har hjälpt väldigt mycket då jag får en chans att leva mitt egna liv och jag får en chans att sakna dem lite mer. Det enda jag inte har just nu är en pojkvän.
Med tanke på allt annat jag har i mitt liv så kan det väl ändå inte vara så hemskt att inte ha en pojkvän? Nej livet är inte hemskt, verkligen inte. Men vet ni en sak till - jag är förhållandetypen. Det finns olika typer av människor och jag är utan minsta tvekan förhållandetypen. Jag älskar inte bara killen jag är i ett förhållande med utan jag älskar hela situationen att vara i ett förhållande. Jag älskar att veta att oavsett vad så finns där alltid en person jag kan ringa, en människa som jag alltid kan åka hem till, en kille som alltid finns där för mig.
Det svåraste i att vara förhållandetypen är att veta när ens tycke för en person är vänskap och när det är kärlek. Det blir lätt att man misstar vänskapen för kärlek för man önskar så gärna att vara i ett förhållande. Man vill så gärna ha det här speciella bandet med en kille att man gör saker och ting till mer än vad de egentligen är. Och jag har precis nu insett att bara för man fattar tycke för en kille så behöver man inte bli tillsammans utan ibland behöver man bara vara vänner.
