I just can't crack the code
Vissa människor förstår jag mig helt enkelt inte på. Sen när är lösningen på något, problem eller vad som helst, att bara helt enkelt sluta svara den andra personen? Att sluta svara hjälper ju inte med något, vad det än är man vill undvika så finns det ändå kvar där när man sen till slut måste ta tag i det - för faktum är att, förr eller senare måste man möta allting oavsett hur mycket man försöker låta bli.
Jag kan förstå det sköna i att bara skita i saker och ignorera de men jag har också lärt mig med åren att det kommer alltid en tid när man måste stå upp och möta allting som ens liv ger en. Att skjuta upp saker med jobb, träningen eller dylikt har aldrig hjälpt någon, det skjuter helt enkelt bara upp det så att när man väl måste ta tag i det är allting så mycket större. Precis samma sak händer när man väljer den fega lösningen på problem eller dylikt med andra medmänniskor - till slut måste man ta tag i det och då är allting så mycket större än det var från början om man helt enkelt hade sagt ifrån vad man ville. Vill man ha en person så säg det, vill man inte ha en person så säg då det, tycker man att någon beter sig som skit så säg till, vill man ha en person men det går inte i ens liv just nu så säg det då men oavsett vad man känner om en person eller en situation så berätta det för de som är involverade. Ignorera inte personen för även om det inte verkar så alltid så finns det alltid en liten del av de involverade som blir sårade, kanske inte ledsna men sårade som att man blir förvirrade eller chockade och det leder alltid till att man drar egna slutsatser vilket vi alla vet aldrig slutar bra.
Så snälla, vad det än handlar om, ignorera inte personen/personerna, ignorerar inte problemen utan visa att ni är mogna nog att ta tag i allt som händer i era liv. Skulle ni misslyckas så gör det inget, det är sånt ni växer av och som gör er mer mogna och redo till nästa gång. Det är alltid bättre att möta vad det än är än att ta den fega, mesiga lösningen av att inte svara och låtsas som ingenting.
En tanke såhär på morgonkvisten. Nu ska jag äta frukost och sen vidare till Emporia med en av mina bästa vänner.
Puss / J
Jag kan förstå det sköna i att bara skita i saker och ignorera de men jag har också lärt mig med åren att det kommer alltid en tid när man måste stå upp och möta allting som ens liv ger en. Att skjuta upp saker med jobb, träningen eller dylikt har aldrig hjälpt någon, det skjuter helt enkelt bara upp det så att när man väl måste ta tag i det är allting så mycket större. Precis samma sak händer när man väljer den fega lösningen på problem eller dylikt med andra medmänniskor - till slut måste man ta tag i det och då är allting så mycket större än det var från början om man helt enkelt hade sagt ifrån vad man ville. Vill man ha en person så säg det, vill man inte ha en person så säg då det, tycker man att någon beter sig som skit så säg till, vill man ha en person men det går inte i ens liv just nu så säg det då men oavsett vad man känner om en person eller en situation så berätta det för de som är involverade. Ignorera inte personen för även om det inte verkar så alltid så finns det alltid en liten del av de involverade som blir sårade, kanske inte ledsna men sårade som att man blir förvirrade eller chockade och det leder alltid till att man drar egna slutsatser vilket vi alla vet aldrig slutar bra.
Så snälla, vad det än handlar om, ignorera inte personen/personerna, ignorerar inte problemen utan visa att ni är mogna nog att ta tag i allt som händer i era liv. Skulle ni misslyckas så gör det inget, det är sånt ni växer av och som gör er mer mogna och redo till nästa gång. Det är alltid bättre att möta vad det än är än att ta den fega, mesiga lösningen av att inte svara och låtsas som ingenting.
En tanke såhär på morgonkvisten. Nu ska jag äta frukost och sen vidare till Emporia med en av mina bästa vänner.
Puss / J
